sinngî f. īn-St., in NMC: ‚Verstand,
geistiges Vermögen; ingenium, intellectus men-
tis‘. Abstraktum von sinnîg (s. d.). – Splett,
Ahd. Wb. 1, 819; eKöbler, Ahd. Wb. s. v. sin-
nigī; Schützeichel⁷ 282.
DSW