spachahi n. ja-St., in Gl. 1,521,8 (Hs.
des 12. Jh.s, Zeit der Gl.einträge unbekannt):
‚trockner Zweig, Reisig, Brennholz; cremium‘.
Ableitung von spah mit Suff. -ahi (s. dd.). –
Splett, Ahd. Wb. 1, 896; eKöbler, Ahd. Wb. s. v.
spahhahi; Schützeichel⁷ 303; Starck-Wells
570; Schützeichel, Glossenwortschatz 9, 49.