altana f. n-St., nur Gl. 4, 206, 46: ‚Urgroß-
mutter, proavia‘ (vgl. schwäb. Altamme). S. alt,
ana². — altano m. n-St., zweimal in Gl., einmal
Otfrid: ‚Urgroßvater, proavus‘ (vgl. schwäb.
Altvater, -ätte). S. ano. — Ahd. Wb. I, 295;
Schützeichel³ 5; Starck-Wells 21.