altfaterAWB m. kons.-St., zweimal Otfrid: ‚Alt-,
Stammvater; Erzvater‘ (mhd. altvater; as. aldfa-
der; mndd. ōldevader; mndl. oudevader; ae.
ealdfæder; anord. aldafaðir). S. alt, fater. — Ahd.
Wb. I, 301; Schützeichel³ 5.