altungaAWB f. ō-St., nur Gl. 1, 501, 50/51: ‚Fern-
rückung, suspendium‘ (mhd. altunge; ae. eal-
dung). S. altên, -unga. — Ahd. Wb. I, 307 (zum
Verhältnis von Lemma und Glosse; s. dort auch
s. v. altisunga); Starck-Wells 22.