anawantaAWB f. ō- (oder n-)St., nur in Gl. Salo-
monis: ‚das Umwenden (des Pflugs?), versura‘
(mhd. anwande, -want; mndd. an[e]want). S.
ana, wenten. Vgl. anawentî. — Ahd. Wb. I, 455 f.;
Starck-Wells 27.