betônti subst. part. präs., nur Gl. 1, 218, 8
(Abrogans K): ‚Redner, Beter, orator‘. S. betôn
und vgl. E. Karg-Gasterstädt, PBB 61 (1937),
253 f.; Splett, Abrogans-Studien 312; Starck-
Wells 49.