betoman m. kons. St., nur Otfrid: ‚Beter, An-
beter, adorator‘ (mhd. beteman). S. beta, betôn,
man, und vgl. Gröger, Ahd. u. as. Komp.fuge
§ 115; Braune, Ahd. Gr.¹³ § 62 Anm. 1. — Ahd.
Wb. I, 927; Schützeichel³ 14.