broh m. a-St., nur Gl. 1, 280, 10; 2, 711, 28:
‚Bruchstück, fragmen; Getöse, fragor‘ (mndd.
brok, brȫk[e]; mndl. broc; ae. broc; vgl. got.
gabruka f.). S. brechan. — Ahd. Wb. I, 1415;
Splett, Ahd. Wb. I, 98; Starck-Wells 79.