kôsgî f. īn-St., Gl. 2,747,4 (um 1000,
bair.): ‚Beredsamkeit; eloquentia‘. Deadj.
Abstraktum. S. kôsîg. — Ahd. Wb. 5, 333;
Splett, Ahd. Wb. 1, 477; Köbler, Wb. d. ahd.
Spr. 674; Schützeichel⁷ 181; Starck-Wells
342; Schützeichel, Glossenwortschatz 5,
298.