rachunga f. ō-St., Gl. 4,332,47 (wohl 9.
Jh., [ost-]frk.): ‚Erörterung, Erklärung; ratio‘.
Verbalabstraktum mit dem Fortsetzer des Suff.
urgerm. *-unǥō- (s. -inga). S. rachôn. – Ahd.
Wb. 7, 656; Splett, Ahd. Wb. 1, 723; eKöbler,
Ahd. Wb. s. v. rahhunga; Schützeichel⁷ 253;
Starck-Wells 471; Schützeichel, Glossenwort-
schatz 7, 316.
MK