helanthelm m. a-St., nur Gl. 2,316,31
(2 Hss., beide Anfang des 9. Jh.s): ‚Tarn-
helm; latibulum‘. Das VG des Komp. ist ein
Part.Präs. S. helan, helm. Vgl. helôthelm. —
Ahd. Wb. 4, 902; Splett, Ahd. Wb. 1, 376. 377;
Köbler, Wb. d. ahd. Spr. 532; Schützeichel⁶
155; Starck-Wells 266; Schützeichel, Glos-
senwortschatz 4, 255.