*dôsungaAWB f. ō-St., Konjektur für desunga,
Vat. lat. 3860 (H. Thoma, PBB 85 [Halle,
1963], 231, 12): ‚Toben, mens effrena‘ (nhd.
Tosung [Dt. Wb. XII, 1, 1, 906]). S. dôsôn,
-unga. — Splett, Ahd. Wb. I, 142; Starck-Wells
105. Vgl. desenta: fragosam Gl. 4, 338, 24 neben
dosontiu : fragosa H. Thoma, a. a. O. 231, 15.